Botkyrka-Salems hemslöjdsförening hyr och förvaltar Nedre Söderby sedan 1983. Ägare till gården är Stockholm Vatten som äger all mark runt Bornsjön. Stockholms Stad beslöt att göra sjön till reservvattentäkt till vattenverket i Norsborg och all mark inköptes under åren 1899 till 1920.
Föreningen säljer medlemmarnas hemslöjd, kompletterat med kaffe och hembakat bröd under tiden maj till och med september.
Förhistoria
Runt om Nedre Söderby finns ett stort antal gravar och tecken på boplatser som är ca 3000 år och yngre. Anledningen till att äldre spår av bebyggelse saknas är helt enkelt att det var först för 3000 år sedan som området höjt sig över havet och Bornsjön skiljt sig från Mälaren.
Man kan alltså via fornminnen och utgrävningar konstatera att området varit befolkat från stenåldern fram till vikingatid. Legenden om Botvid talar om att han dog omkring 1120 och begravdes vid ett kapell vid Säby. Och Salems kyrka började byggas omkring 1180. Dessa fakta talar i sin tur om att det fanns flera gårdar/byar i omgivningen.
Söderby
Söderby är den östligaste delen av nuvarande Salems kommun och är känt som namn från åtminstone 1331 i samband med att en del jord lades under S:t Botvids prebende, d.v.s kyrkan. Byn låg då längre söderut, på andra sidan gärdet. Av skattelängder på 1570-talet kan man se att det rör sig om två gårdar då de forna prebendehemmanen numera är kronohemman. Ni minns väl reformationen och Gustav Vasas ”strid” mellan kyrkan och kronan. 1569 kan man se att alla gårdarna i Söderby är bortförlänade.
1640 ägdes Söderby av Ebba Leijionhufvud efter det att hon bytt till sig marken från Karl Bonde på Hörningsholm på Mörkö. 15 år senare stod byn helt öde. Sannolikt hade en brand härjat och slagit ut hela byn.
Under 1600-talets senare år bytte marken ägare ett flertal gånger och så småningom kom hela området att tillfalla Sturehov och Carl Fredrik von Höpken.
På en karta från 1697 redovisas att det finns två frälsegårdar Nergården och Oppgården och två torp på ägorna. Torpen Söderbytorp och Högvreten låg ungefär vid rondellen i korsningen Söderby gårds väg och Skyttorpsvägen.
Under 1800-talets senare hälft blev Söderbytorp huvudgård för markerna och namnändrades då till Söderby Gård. Nergården resp Oppgården blev Nedre resp övre Söderby.
Vid vägskälet anlades Söderby krog i slutet av 1600-talet. När den stängdes i mitten av 1800-talet ändrades namnet till Söderbylund. Huset tjänstgjorde som småskola några år in på 1900-talet. En annan bostad var Åkerslund som låg alldeles norr om Nedre Söderby.
Andra torp som tillkom på markerna var Karl- Fredriks-, Peters- och Gustafsberg. Och Båtsmanstorpet Tegellöt.
2010 blev Nedre Söderby och Tegellöt och området fram till kommungränsen till Botkyrka kulturreservat. Det är meningen att området då får ett bättre skydd mot förändringar samtidigt som man ser till att allmänheten får tillträde. För hemslöjdsföreningens del är det inga större restriktioner utan vi skall bevara byggnaderna och trädgård i bästa skick.
Nedre Söderby
Nedre Söderby (Nergården eller Söderby Nedergård) är ett av Salems förnämsta och omistliga byggnadsminne. Nuvarande byggnad är från ca 1740 och gården bestod förutom av dagens huvudbyggnad och kvarvarande uthus av ladugård, loge och övriga mindre uthus. Ladugården låg i uthusens förlängning ner mot parkeringen med långsidan ut mot vägen.
Vid motorvägsbygget revs flera byggnader och nuvarande uthus flyttades några meter.
Stugan är en knuttimrad parstuga med ett avbalkat mellanrum. Undantagsrummet tjänade som förråd på somrarna och sovplats åt den äldre generationen på vintern. Det finns också belagt att rummet tidvis kunde inhysa fattighjon.
När Hemslöjdsföreningen fick kontraktet 1983 lades ett nytt golv och el drogs in. Gårdens brunn ligger i hagen ca 100 meter från huset. När vattnet i brunnen blev otjänligt 2010 fick vi lov att koppla in oss med en sommaranslutning på huvudvattenledningen som går mellan Norsborgs vattenverk och vattentornet i Salem.
Vinkelrätt mot huvudbyggnaden står en drängstuga, bestående av ett enda rum med spis. Den är knuttimrad och klädd med röd stående lockpanel. Sammanbyggd med drängstugan är en loftbod av ålderdomligt slag med utskjutande övervåning. Den är liksom de övriga byggnaderna knuttimrad och rödfärgad, men saknar panel. Taket är täckt av brädor, som var ett vanligt taktäckningsmaterial innan teglet slog igenom. Samtliga byggnader har i hög grad kvar sitt ursprungliga utseende.
Människorna på Nedre Söderby gård
Kari Ansnes, uppvuxen i Salem, har forskat lite i Nedre Söderbys historia. Nedanstående kapitel är ett utdrag från hennes blogg.
Henric Pollack och Sara 1785-1802
Vi hoppar in i längden för 1785. Vem bor i Nedre Söderby då? Det visar sig att just det året flyttar det in en man med fru och barn. Mannen heter något så underligt som Henric Pollack. I en tid där nästan alla bönder hade “efternamn” som Persson, Svensson och Eriksson så blir Pollack ett färgstarkt och annorlunda namn. Gissa var han var född? Just det: i Polen.
Han var 65 år när han kom till Salem och Nedre Söderby. Det finns inga spår var han närmast kommer ifrån. Det står bara att han var född i Polen ca 1720. Pollacks fru hette Sara och var tio år yngre än sin man. Med sig hade de sonen Lars, en yngling på 20 år. Med tanke på att paret var ganska gamla när de fick Lars, är det inte otänkbart att de hade några äldre barn. De barnen ser vi inga spår av i husförhörslängden.
Efter 17 år på gården (1802), dog Sara i lunginflammation. Utan en hustru vid sin sida valde Pollack att “pensionera” sig. Han var ju ändå över 80 år, så det var på tiden. Att han väntat så länge ändå, berodde nog på sonen Lars. Lars väntade och väntade med att gifta sig. En gård måste ju ha en husmor! Vid 35-års ålder var Lars fortfarande hemmapojke och ungkarl på gården. När gamle Pollack inte orkade längre, måste Lars ta över. En bonde söker fru!
Lars Henricson och Brita Stina 1802-1812
Lars hittade en lämplig kvinna: den tio år yngre Brita Stina. De gifte sig och fick raskt tre barn: Sara Greta, Carl och lille Lars. Men Lars fick inte njuta livet länge som man och bonde. Han dog bara 46 år (1812) gammal i “håll och styng”, dvs lunginflammation. Året innan hade hans far gått bort i ålderdom. Så trist. Lars minste son var ju bara några år gammal. Brita Stina var plötsligt en 35 år ung änka med en gård. Vad skulle hon göra? Flytta? Hon bestämde sig för att den bästa lösningen var att gifta om sig. Hon letar upp en tio år yngre man från Bornöhalvön.
Brita Stina och Carl Peter Andersson 1812-1835
Carl Peter Andersson var äldste sonen på gården Edeby i Salem. Det hade varit naturligt att han tog över Edeby, men istället gifte han sig med Brita Stina och flyttade till Nedre Söderby. Han var 30 år och hon 40. Trots Brita Stinas något höga ålder, fick de två döttrar. Tiden gick och paret fick ett långt liv tillsammans. Paret bodde dock inte ensamma på gården. Där bodde även Brita Stinas son från första giftet: Carl Larsson. Han var sonson till Henric Pollack och gick och väntade på att han skulle få ta över Nedre Söderby men det drog ut på tiden…
Carl Larsson och Maria Charlotta Österberg 1835-ca 1842
Medan Carl gick och väntade på att få överta Nedre Söderby, gifte han sig med en ung piga på gården; Maria Charlotta Österberg född 1807. Att bo som dräng och piga hos föräldrarna, verkade inte ha varit det mest önskade. Efter ett år som gifta skaffade de sig ett eget boende. 1830 flyttade de ut till Männö torp, som låg på Männön i Salem, och blev torpare.
Kanske var det just det som skulle till. Bara några år efteråt (1835), bestämde sig Carls mor och styvfar äntligen för att dra sig tillbaka. Torparparet Carl och Maria Charlotta packade ihop sina saker på torpet och vände tillbaka till Nedre Söderby. Nu kunde Carl titulera sig som brukare och bonde på gården. Men säg den lycka som varar för evigt. Bara 35 år gammal dör Carl Larsson i lungsot. (ca 1842) Kvar sitter hans änka med två små barn i tioårsåldern, Christina Josefina och Karl Erik. Hennes svärföräldrar Brita Stina och Carl Peter, hade bara några år tidigare vandrat vidare. Maria Charlotta måste finna en utväg. Hon gjorde som sin svärmor gjort: hon letar upp en ny man.
Maria Charlotta och Carl Gustav Gustavsson Ca 1842-1854
Maria Charlotta ser sig om på gården. Hon kikar in i drängstugan! Och se där! Där bor och arbetar den sju år yngre drängen Carl Gustav. De gifter sig 1845 och Maria Charlotta kan pusta ut. Eller?
Att Carl Gustav var yngre än sin fru hjälpte inte ett dugg. Redan 1853 dog han i lungsot (TBC), endast 40 år gammal. Maria Charlotta blev änka för andra gången. Skulle hon gifta sig igen?
1854 bodde änkeman Johan Ringblom med sina tre barn, bl a dottern Christina, en kort tid i stugan.
Maria Charlotta 1854-1884
48 år gammal (år 1853) verkar hon ha fått nog av män som dör. Hon axlade själv manteln och blev brukare på gården. Givetvis hade hon tjänstefolk, både pigor och drängar, som hjälp. Dessutom hade hon ju sonen Karl Erik från det första giftet boende hos sig. Man kan ju undra varför han inte tog över så småningom.
1856 kommer Christina Ringblom åter till Nedre Söderby, nu som piga. 1869 gifter hon sig med sonen Karl Erik. Sonen och sonhustrun bodde länge på Nedre Söderby. 1873 flyttade de till Norrtorp i Salem och på gården Nedre Söderby satt Maria Charlotta kvar. Där levde hon ända till sin död 1884. Då var hon 77 år gammal och hade överlevt sina bägge män Carl och Carl Gustav.
Karl Erik och Christina 1853-1892
Karl Erik och Christina flyttar 1892 från Norrtorp till ”nya” Söderby gård där han tar anställning som arbetare. Och på något sätt är cirkeln därmed sluten.
Karl Erik är kyrkvärd. Nedergården beboddes vid sekelskiftet 1900 av kyrkvaktaren.
Övriga hyresgäster
På 1920-talet (1923-1932) bodde Sadelmakare Gustaf Andersson i huset och hade sin verkstad i drängstugan. Hustru Bernadina och de fem barnen Gösta, Karl, Margit, Sune och Märta. Döttrarna blev bägge över nittio år.
Gustaf fick en skada i benet som barn och blev låghalt. Han fick därför komma till Vanföranstalten i Stockholm och där erhålla specialtillverkade skor som skulle underlätta för honom. Vid tiden på Norrbacka utbildade han sig till sadelmakare och även finsnickeri.
Innan hemslöjdsföreningen tog över 1983 hade huset stått tomt några år. Det hade varit sommarställe för flera familjer bl. a hembygdsföreningens förre ordförande Lars Svahn. Vi vet också Ove Boström, som var anställd på Stockholm Vatten, tidigare hade haft huset som sommarbostad.