Hemslöjd – närodlat, hållbart och unikt
Har du några gamla handgjorda föremål hemma? Varför har du kvar dem? Kanske för att de påminner om dina morföräldrar, kanske för att de fortfarande fungerar eller för att de helt enkelt är vackra och välgjorda gissar jag. En folkdräkt kan vara fullt användbar efter 100 år. Sakerna kan också ha en rent känslomässig betydelse, som en gammal förlovningsring av vide i en gammal ask.
Det är skillnad på att sätta sig vid ett bord med en vävd duk, att dricka ur ett munblåst glas eller en drejad kopp, gentemot motsvarande fabrikstillverkade prylar. Det är en annan upplevelse att använda en träsked, en skål eller ask som är tillverkad av någon som visste precis vilket trä som skulle passa för ändamålet. En stickad sjal eller ett par vantar i ”rätt” färg gör vem som helst glad. De handgjorda föremålen berättar alltid en liten historia av något slag.
Materialkunskapen kommer ur bondesamhällets nödvändighet att ta vara på allt. Utöver det fanns tid under långa kvällar, att dekorera och försköna.
Vackrare vardag är ett begrepp som är starkt i Sverige ända sedan1800-talet då Ellen Key myntade det.
Mossigt? Nej. Tack vare att slöjdämnet fortfarande har en stark ställning i skolan så har vi både kunniga konsumenter och många kreativa hantverkare i vårt land. Hemslöjd ligger också helt i linje med den hållbarhetstanke som måste genomsyra allt. Produktutveckling och spännande kombinationer gör att hemslöjden blickar framåt men står på traditionens grund.
Exklusivt? Dyrt? Ja, lite exklusivt för att det inte finns överallt och det massproduceras inte. Dyrt bara i ett kort perspektiv. Det vill säga dyrare i förhållande till motsvarande massproducerade vara, inte i förhållande till hantverkarens tid och föremålets livslängd.
Det är svårt att vara konsument i dagens samhälle för utbudet är oändligt. Man har många behov och pengarna ska räcka till allt. Det här är en uppmaning till att ibland tänka tanken – jag vill att en del av mina vardagsgrejer ska ha egenskaper som gör att mina barnbarn kommer att tänka på mig när de ser dem.
Gunilla Salo
